MQ.blogg.se

 

 

 

Det man måste komma ihåg är att det är en svår sport vi håller på med.Det är två helt olika individer som ska samspela och förstå varandras minsta vink. Det är inte lätt och vi får inte vara för hårda mot oss själva. Det är bara att bita ihop och tänka att; för varje misstag är man ett steg närmare att lyckas

jag har ju fått en "stand in" för MQ nu när hon är halt. Kezo är en valack född 1995, har tävlat hoppning upp till 120 och har det största hjärta man kan hitta hos en häst. Han är så fruktansvärt snäll! Det som kan vara lite knepigt med Kezo är att han inte har den bästa tekniken och lätt river, och att han tycker att det är så fruktansvärt roligt. Då blir han lätt väldigt pigg och stark.
Jag känner mig ändå väldigt trygg på Kezo. Vi vann en omgång i klubb mästerskapen tillsammans, och startade i Allsvenska laget för ett par veckor sedan. Vår första start gick bra. Vi var felfria, men jag kände att vi inte riktigt hade något flyt igenom banan. Finalen ska gå av stapeln om två veckor, så nu är det bara att öva!
 

Jag tror att Kezo kan lära mig mycket om att ta beslut. Han hoppar ju i alla lägen men jag måste bestämma när. Bestämmer man sig för ett avstånd och rider för det så kommer det ju gå. Det kommer att hjälpa mig i min ridning på MQ massor. Det är även nyttigt att rida en häst som ligger på och blir stark. Man lär sig att det inte fungerar att hålla, utan att man måste mjukna så att man kan rida fram till hindret. Det är saker jag måste jobba på!

 

MQ är min ordinarie tävlingshäst och jag trivs super bra med henne. Hon är en dam som är fruktansvärt känslig, och tål inte att det blir för mycket fel. Då tappar hon lätt självförtroendet och lägger hoppningen på hyllan. Det hon behöver är att känna förtroende för sin ryttare, och det har vi kommit långt med. På träning så känns det som att hon litar på mig till 100 % och jag litar på henne. Vi har ett fantastisk samspel!

Vår första tävling ihop blev succé! Ingen var nog säker på om hon faktiskt skulle hoppa, inte ens jag själv, men väl inne på banan så stämde allt perfekt. Det blev en nolla i clear rounden så vi efteranmälde oss till 1m. Den klassen gick lika bra men jag glömde bort ett hinder i omhoppningen. Hon var fantastiskt fin och vi hade hittat en bra känsla!
Vår andra tävling var dock ingen dans på rosor. Vi var värmdö och MQ trivdes inte alls på bortaplan och blev jättespänd. Vi tog oss över tre hinder och fick ge bort vår plats i allsvenska laget. Det var en besvikelse men ger mig samtidigt något att kämpa för. Hon måste bli så trygg med mig så att hon går lika bra borta som hemma. 
Mitt mål fram till sommaren var att vi skulle bli placerade. Nu har det målet lagts på hyllan ett tag eftersom att MQ är halt och har vart det i ungefär en månad. Hoppas på att hon repar sig snabbt så vi kan börja träna igen!