MQ.blogg.se

I Fredags så hopptränade jag på Salvador för sista gången innan tävlingen. Han har aldrig varit så crazy bananas som han var då, Han stod på stället och studsade, sedan stack han och skenade runt med mig i ridhuset. Jag tänkte väl mer eller mindre att det var rätt kört, och hade lust att stryka mig från tävlingen.
Men jag bestämde mig för att åka ändå. Han hoppar ju ändå alltid, han spelar ju bara allanballan för att han tycker att det är så fruktansvärt roligt att hoppa.

Första klassen på sollentuna var 0.95, Salvador var laddad till tusen på framridningen, så vi kunde inte ens trava. Han fick gallopera runt tills han lugnade sig. Han var pigg på framhoppningen men ändå ridbar, så det kändes faktiskt bra när vi skulle in på banan. Och jag måste säga att han var jättefin! Han vart inte alls stark utan var ganska jämn. Vi hade ju lite övertempo men det gjorde liksom inget, han behöll ändå samma rytm genom banan. Vi petade dock trean för att jag la han lite nära, men jag var så nöjd ändå!

i 1m så var Salvan jättefin på framhoppningen, och han tyckte verkligen att det var superkul. Så jag gick in på banan med en fantastisk känsla, Han hoppade kanonfint i 1m klassen oxå, och när vi vände upp mot sista hindret var vi felfria. Min vinnarskalle tog över lite väl mycket och jag red iväg han lite för snabbt, jag hade redan laddat för omhoppningen hehe. Han vart för lång och petade en bom. Tråkigt, men för mig gjorde det inte så jättemycket.

Jag trodde ju att han skulle vara helt tokig och springa igenom väggen, men han var verkligen kanon! 
Det kändes som ett stort framsteg för mig och Salvador. För första gången så kändes vi som ett team och vi hade så himla roligt!

Nu är jag supertaggad för hemmatävlingarna. Då ska vi bannemig rida omhoppning och plocka rosetter!

 

 

Hoppträningarna på Salvador har gått sådär. Han vilade en vecka då vi hade teorivecka, vilket resulterade i en skogstokig Salvador. Han har vart helt galen de senaste veckorna och näst intill oridbar. Han bara står och studsar och sedan sticker han. MEN, nu i fredags var han snäppet lugnare och vi hittade en jämnare galopp än de tidigare veckorna ( även fast det gick snäppet för fort)
Vi har iallafall anmält oss till vår första tävling. Vi ska stata 95 cm och 1m på Sollentuna. Lite skräckblandad längtan, Det ska bli roligt att tävla, och känna på hur han är på tävling. Men vi kan lika gärna slå ihjäl oss på kuppen. Hoppas att han håller sig någolunda lugn. Blir nog bra. Över hindrena tar vi oss ju, det är vägen dit som är lite svårare!

Hoppningen på Salvador går fortfarande bra. Han har varit väldigt pigg nu i två veckor, och eftersom att vi denna vecka har teorivecka och alla hästar vilar, så kommer nästa hoppträning bli....intressant. haha. Salvador gillar fart har jag märkt. Men det är bara att öva på och jämt tänka " jämn galopp"

 

I fredags så provad jag rida dressyr på Solna med en ny sits grej. Perfect shoulder heter den, och ser ut som en väst man sätter på sig, som har som en korsett liknande del under brösten. Jag tyckte att den fungerade sådär. Jag vill ju få bak mina axlar, och jag kände att västen mest gav stöd i mellangärdet. Den kan nog fungera för folk som har andra sits fel, men jag skulle behöva mer stöd bak i ryggen.

När man har ridit på ett sätt väldigt länge så är det svårt att vänja av sig. Jag känner att mina muskler på framsidan av axlarna är mycket kortare än de på baksidan, och det gör det svårt för mig att behålla axlarna i en upprätt position. Men med massa träning så kommer det nog rätta till sig!

Min handställning har ju blivit betydligt bättre än hur den var för något år sedan, och det är otroligt skönt! lägger fortfarande omkull handen, men snart så!

 

För första gången så kändes det faktiskt väldigt bra på Salvador! Fredagens träning gick över förväntan. Han var lite på, men istället för att backa honom så höll jag bara emot, och han hoppade kanonfint! Vi övade lite byten över bom också, vilket vi satte alla gånger utom en. Framsteg!

Ritade upp övningen, men eftersom att jag är så långt ifrån en datatekniker man kan komma så förstår jag inte hur jag ska få in den här. Men jag jobbar på det!

Dressyren har faktiskt gått rätt bra de senaste två veckorna. Jag känner själv att jag har fokuserat mycket på min egen position. Har rätat upp mig mycket bättre än tidigare, och då faller även andra bitar på plats! Får fortfarande lite problem när jag rider en häst som är stark, eftersom att jag är för svag i bålen för att hålla emot, men det är ett steg på vägen iallafall!

 

 

 

Här är ett tips på en ridövning som man kan använda sig av på alla nivåer, som kallas för "evighets banan"

Här får man öva på en viktig byggsten inom hoppnigen, Rytmen.
Detta lär även hästen att vänta på sin ryttare, eftersom att man kan rida olika vägar på den, så vet inte hästen vart den ska.  En mycket bra övning, eftersom att man kan använda den på olika nivåer utan att behöva bygga om!
Hittade övningen på Hippson, och såg även att Niclas Haking använde sig av den när jag praktiserade på fornboda. Han fick det självklart att se väldigt enkelt ut, även fast han red på en rätt svårriden hingst.

 

 

Fredagens hoppning på Salvador gick mycket bättre. Han har redan börjat lugna ner sig. Vi kunde travhoppa, vilket inte gick för två veckor sedan, och galopphoppa på lång distans utan att han accelererade. Kanon!
Vi hoppade en bana på tid, och sedan hoppade vi den igen och skulle träffa samma tid. Det gör man för att man ska träna på att ha en jämn rytm i banhoppningen. Det är med rytm är bland det viktigaste när det kommer till banhoppning. Har man en jämn galopp och en bra rytm så brukar det bli väldigt fina banor och man kommer sällan fel till hindrena.
Vi hade två sekunders skillnad mellan banorna. Han laddade på lite mer till andra, men det gör inte så mycket. Lär ju fortfarande känna honom och försöker hitta knapparna!
Red även dressyr på Salvador för en vecka sedan, och måste säga att jag imponerade lite på mig själv! Var väldigt bestämd med att jag skulle behålla min sits även om han blev stark och studsig och det gjorde jag, så tillslut blev han väldigt fin. Tror Salvador kommer lära mig mycket!

 

 

 

 

 

 

Fredagens träning var mycket bättre. Vi hade övningar där det handlade om att rida på jämna galoppsprång, och kunna korta/länga utifrån "grundgaloppen."

Jättebra tänkte jag, Salvador lär väl bara braka igenom allt i sken. Men han skötte sig faktiskt hyffsat. På bommarna kunde jag rida på fyra jämna över alla tre bommar utan att han axelererade. Detta i höger varv, där han är svagast i sin galopp. Han stack inte förrän vi bytte varv. när vi hoppade kombinationen med ett avstånd på 17 m så gick han även där på fyra jämna, vilket inte hade gått förra veckan.

Men att jag nu har gått från MQ, som man var tvungen att rida fram till hindrena för att få henne att hoppa över huvudtaget, till Salvador som jag inte får rida fram alls på hinder, för då sticker han. Det är en stor omställning och det kommer ta tid innan jag vänjer mig. Ser jag ett avstånd så rider jag för det, men nu måste jag istället ha lite is i magen och låta honom sköta det,

Ikväll ska jag rida lite dressyr, och det ska bli himla roligt. Känns som att det var så längesen!

 

Jag tror att Salvador Dali kommer att gynna mig i min ridning på många sätt. Eftersom att han är så pass stark och hetlevererad, så kommer jag bli tvungen att använda min sits mycket mer! Ibland tror jag att jag tänker mer på sitsen när jag blir tvingad till det. Till exempel som när jag rider Cytella på Solna ridskola, eftersom att hon är så stor att rida på, så klarar jag inte av det om jag inte rider med sitsen. Det märks verkligen skillnad på de gånger jag orkar sitta emot och de gånger jag inte gör det.

Jag är övertygad att snygga Salvador kan lära mig massor!

 

Nu är det mer eller mindre bestämt - MQ kommer inte komma tillbaka till hoppningen. Hennes skada är alldeles för allvarlig och hon är fortfarande i rehabiliterings period.
Det är sådana här stunder man börjar fundera på varför man inte började spela pingis eller något annat onödigt, så man slipper fästa sig vid något.
Det är tyvärr baksidan med vår sport, att det ibland händer saker med hästarna som vi inte kan förutse. Det är så fruktansvärt tråkigt att det blev så här, jag och MQ hade verkligen skapat ett band och vi litade på varandra. USCH!

 

Men iallfall, jag måste gå vidare och försöka hitta det där lilla extra hos en annan häst, och jag hoppas innerligt att jag och min nya hopphäst Salvador Dali ska komma bra överrens!
 Salvador är en valack född 1999, och är en mycket fin hopphäst men är väldigt het. Linda, min hopptränare, kallar honom för stallets motorcross. Det bevisade han i fredags, när han hoppade för förstagången på ett helt år. Man kan väl beskriva hopplektionen som snabb och lite smått galen,

Det ska bli intressant att se hur det går när Salvador har lugnat ner sig lite, det är ju omöjligt att känna på det när han bara skenar över hinderna av glädje.

 

Lotta Björe kommer till våran ridskola en gång per termin och har träningar för alla som rider i hoppgrupperna på fredagar.
Hon är helt fantastisk att rida för. Hon är pedagogisk, peppande, och man lär sig så himla mycket.
Lotta har som vana att klämma in så många hinder hon kan i vårt lilla 20x40 ridhus. Det är mycket Lydnad när hon kommer. Hoppa kan dom, men det är imellan hindrena som vi måste nöta.
Kezo hade stått nästan hela veckan eftersom att det var teorivecka i samband med att hon kom, så vi kan väl med underdrift säga att han var pigg.
Men jag kände mig väldigt fokuserad och bra i min ridning så träningen gick så bra som den kunde. Kezo var vild och tyckte att det var väldigt roligt, men jag var lugn och mjuk så tillslut så löd han min minsta vink.
Vi tränade på att hoppa utan stigbyglar oxå - väldigt nyttigt.
Det är sådant man aldrig tänker på att öva på, men det händer ju då och då att man tappar stigbyglarna på tävling, och då kan det vara bra att känna att man har balansen i sprången och rida på som vanligt.

Mycket bra träning och fick massor av beröm från Lotta. Fick mig att hitta massor med knappar på kezo!

 

Hufvudsta kom ju efter andra omgången i allsvenskan, till final. Verkligen jätteroligt eftersom att vi är ett av de två (?) lagen som bara har med ridskolehästar.
Jag och Kezo var sist ut i vanlig ordning, Framridningen var så liten att man inte fick galoppera där, vilket jag tyckte var ett väldigt märkligt upplägg men jaja, det var bara att köra. Tur att jag har en häst som lätt kommer igång. Framhoppningen gick galant. Jag brukar alltid klanta mig där för att jag tänker så mycket, men denna gång gick det väldigt bra. För första gången gick jag in på banan och kände mig kolugn. Rundan blev bra och rytmisk och jag hade en trevlig känsla hela banan. Vi fick två nedslag, vilket ett var mitt fel och ett var Kezos. Hade han lite högerställd på sista hindret och då petar han lätt. En tionde placering av fjorton, inte kanon men vi alla red bra och kunde åka hem med huvudet högt och vara stolta över våra insatser!

Känns som en väldigt bra erfarenhet för mig, att jag fick prova på att tävla med lite mer press än i vanligt fall, och känna att det inte rubbade tävlingsnerverna!

 

Nästa gång jag tävlar Kezo då ska han banne mig vara rakställd hela tiden!

 

 

 

 

 

Det man måste komma ihåg är att det är en svår sport vi håller på med.Det är två helt olika individer som ska samspela och förstå varandras minsta vink. Det är inte lätt och vi får inte vara för hårda mot oss själva. Det är bara att bita ihop och tänka att; för varje misstag är man ett steg närmare att lyckas

jag har ju fått en "stand in" för MQ nu när hon är halt. Kezo är en valack född 1995, har tävlat hoppning upp till 120 och har det största hjärta man kan hitta hos en häst. Han är så fruktansvärt snäll! Det som kan vara lite knepigt med Kezo är att han inte har den bästa tekniken och lätt river, och att han tycker att det är så fruktansvärt roligt. Då blir han lätt väldigt pigg och stark.
Jag känner mig ändå väldigt trygg på Kezo. Vi vann en omgång i klubb mästerskapen tillsammans, och startade i Allsvenska laget för ett par veckor sedan. Vår första start gick bra. Vi var felfria, men jag kände att vi inte riktigt hade något flyt igenom banan. Finalen ska gå av stapeln om två veckor, så nu är det bara att öva!
 

Jag tror att Kezo kan lära mig mycket om att ta beslut. Han hoppar ju i alla lägen men jag måste bestämma när. Bestämmer man sig för ett avstånd och rider för det så kommer det ju gå. Det kommer att hjälpa mig i min ridning på MQ massor. Det är även nyttigt att rida en häst som ligger på och blir stark. Man lär sig att det inte fungerar att hålla, utan att man måste mjukna så att man kan rida fram till hindret. Det är saker jag måste jobba på!

 

MQ är min ordinarie tävlingshäst och jag trivs super bra med henne. Hon är en dam som är fruktansvärt känslig, och tål inte att det blir för mycket fel. Då tappar hon lätt självförtroendet och lägger hoppningen på hyllan. Det hon behöver är att känna förtroende för sin ryttare, och det har vi kommit långt med. På träning så känns det som att hon litar på mig till 100 % och jag litar på henne. Vi har ett fantastisk samspel!

Vår första tävling ihop blev succé! Ingen var nog säker på om hon faktiskt skulle hoppa, inte ens jag själv, men väl inne på banan så stämde allt perfekt. Det blev en nolla i clear rounden så vi efteranmälde oss till 1m. Den klassen gick lika bra men jag glömde bort ett hinder i omhoppningen. Hon var fantastiskt fin och vi hade hittat en bra känsla!
Vår andra tävling var dock ingen dans på rosor. Vi var värmdö och MQ trivdes inte alls på bortaplan och blev jättespänd. Vi tog oss över tre hinder och fick ge bort vår plats i allsvenska laget. Det var en besvikelse men ger mig samtidigt något att kämpa för. Hon måste bli så trygg med mig så att hon går lika bra borta som hemma. 
Mitt mål fram till sommaren var att vi skulle bli placerade. Nu har det målet lagts på hyllan ett tag eftersom att MQ är halt och har vart det i ungefär en månad. Hoppas på att hon repar sig snabbt så vi kan börja träna igen!