MQ.blogg.se

I Fredags så hopptränade jag på Salvador för sista gången innan tävlingen. Han har aldrig varit så crazy bananas som han var då, Han stod på stället och studsade, sedan stack han och skenade runt med mig i ridhuset. Jag tänkte väl mer eller mindre att det var rätt kört, och hade lust att stryka mig från tävlingen.
Men jag bestämde mig för att åka ändå. Han hoppar ju ändå alltid, han spelar ju bara allanballan för att han tycker att det är så fruktansvärt roligt att hoppa.

Första klassen på sollentuna var 0.95, Salvador var laddad till tusen på framridningen, så vi kunde inte ens trava. Han fick gallopera runt tills han lugnade sig. Han var pigg på framhoppningen men ändå ridbar, så det kändes faktiskt bra när vi skulle in på banan. Och jag måste säga att han var jättefin! Han vart inte alls stark utan var ganska jämn. Vi hade ju lite övertempo men det gjorde liksom inget, han behöll ändå samma rytm genom banan. Vi petade dock trean för att jag la han lite nära, men jag var så nöjd ändå!

i 1m så var Salvan jättefin på framhoppningen, och han tyckte verkligen att det var superkul. Så jag gick in på banan med en fantastisk känsla, Han hoppade kanonfint i 1m klassen oxå, och när vi vände upp mot sista hindret var vi felfria. Min vinnarskalle tog över lite väl mycket och jag red iväg han lite för snabbt, jag hade redan laddat för omhoppningen hehe. Han vart för lång och petade en bom. Tråkigt, men för mig gjorde det inte så jättemycket.

Jag trodde ju att han skulle vara helt tokig och springa igenom väggen, men han var verkligen kanon! 
Det kändes som ett stort framsteg för mig och Salvador. För första gången så kändes vi som ett team och vi hade så himla roligt!

Nu är jag supertaggad för hemmatävlingarna. Då ska vi bannemig rida omhoppning och plocka rosetter!