MQ.blogg.se

Här är ett tips på en ridövning som man kan använda sig av på alla nivåer, som kallas för "evighets banan"

Här får man öva på en viktig byggsten inom hoppnigen, Rytmen.
Detta lär även hästen att vänta på sin ryttare, eftersom att man kan rida olika vägar på den, så vet inte hästen vart den ska.  En mycket bra övning, eftersom att man kan använda den på olika nivåer utan att behöva bygga om!
Hittade övningen på Hippson, och såg även att Niclas Haking använde sig av den när jag praktiserade på fornboda. Han fick det självklart att se väldigt enkelt ut, även fast han red på en rätt svårriden hingst.

 

 

Fredagens hoppning på Salvador gick mycket bättre. Han har redan börjat lugna ner sig. Vi kunde travhoppa, vilket inte gick för två veckor sedan, och galopphoppa på lång distans utan att han accelererade. Kanon!
Vi hoppade en bana på tid, och sedan hoppade vi den igen och skulle träffa samma tid. Det gör man för att man ska träna på att ha en jämn rytm i banhoppningen. Det är med rytm är bland det viktigaste när det kommer till banhoppning. Har man en jämn galopp och en bra rytm så brukar det bli väldigt fina banor och man kommer sällan fel till hindrena.
Vi hade två sekunders skillnad mellan banorna. Han laddade på lite mer till andra, men det gör inte så mycket. Lär ju fortfarande känna honom och försöker hitta knapparna!
Red även dressyr på Salvador för en vecka sedan, och måste säga att jag imponerade lite på mig själv! Var väldigt bestämd med att jag skulle behålla min sits även om han blev stark och studsig och det gjorde jag, så tillslut blev han väldigt fin. Tror Salvador kommer lära mig mycket!

 

 

 

 

 

 

Fredagens träning var mycket bättre. Vi hade övningar där det handlade om att rida på jämna galoppsprång, och kunna korta/länga utifrån "grundgaloppen."

Jättebra tänkte jag, Salvador lär väl bara braka igenom allt i sken. Men han skötte sig faktiskt hyffsat. På bommarna kunde jag rida på fyra jämna över alla tre bommar utan att han axelererade. Detta i höger varv, där han är svagast i sin galopp. Han stack inte förrän vi bytte varv. när vi hoppade kombinationen med ett avstånd på 17 m så gick han även där på fyra jämna, vilket inte hade gått förra veckan.

Men att jag nu har gått från MQ, som man var tvungen att rida fram till hindrena för att få henne att hoppa över huvudtaget, till Salvador som jag inte får rida fram alls på hinder, för då sticker han. Det är en stor omställning och det kommer ta tid innan jag vänjer mig. Ser jag ett avstånd så rider jag för det, men nu måste jag istället ha lite is i magen och låta honom sköta det,

Ikväll ska jag rida lite dressyr, och det ska bli himla roligt. Känns som att det var så längesen!

 

Jag tror att Salvador Dali kommer att gynna mig i min ridning på många sätt. Eftersom att han är så pass stark och hetlevererad, så kommer jag bli tvungen att använda min sits mycket mer! Ibland tror jag att jag tänker mer på sitsen när jag blir tvingad till det. Till exempel som när jag rider Cytella på Solna ridskola, eftersom att hon är så stor att rida på, så klarar jag inte av det om jag inte rider med sitsen. Det märks verkligen skillnad på de gånger jag orkar sitta emot och de gånger jag inte gör det.

Jag är övertygad att snygga Salvador kan lära mig massor!

 

Nu är det mer eller mindre bestämt - MQ kommer inte komma tillbaka till hoppningen. Hennes skada är alldeles för allvarlig och hon är fortfarande i rehabiliterings period.
Det är sådana här stunder man börjar fundera på varför man inte började spela pingis eller något annat onödigt, så man slipper fästa sig vid något.
Det är tyvärr baksidan med vår sport, att det ibland händer saker med hästarna som vi inte kan förutse. Det är så fruktansvärt tråkigt att det blev så här, jag och MQ hade verkligen skapat ett band och vi litade på varandra. USCH!

 

Men iallfall, jag måste gå vidare och försöka hitta det där lilla extra hos en annan häst, och jag hoppas innerligt att jag och min nya hopphäst Salvador Dali ska komma bra överrens!
 Salvador är en valack född 1999, och är en mycket fin hopphäst men är väldigt het. Linda, min hopptränare, kallar honom för stallets motorcross. Det bevisade han i fredags, när han hoppade för förstagången på ett helt år. Man kan väl beskriva hopplektionen som snabb och lite smått galen,

Det ska bli intressant att se hur det går när Salvador har lugnat ner sig lite, det är ju omöjligt att känna på det när han bara skenar över hinderna av glädje.